Det är en liten linten förbättring för Jonas, han har mest sovit idag. Lika bra att sova bort skiten.
Jag har inte gjort speciellt mycket, var på ICA och handlade inför helgen. Sen har jag varit och tagit in hästarna.
Sitter just nu och funderar på vad jag ska göra, ska jag göra middag, eller om jag ska se en film.

Tidigare i veckan såg vi en skit dålig film, vi tog oss bara 30 min in i filmen, om ens de innan vi stängde av. I rymden finns inga känslor, hette den.
Den handlar om; ”18-årige Simon lever i en lägenhet med sin bror Sam och dennes flickvän. Simon har Aspergers syndrom och kräver ett inrutat schema varje dag för att må bra. När Sams förhållande med flickvännen tar slut raseras ordningen för Simon som beslutar sig för att hitta en ny flickvän till Sam.”

Nu har vinter kräksjukan slagit till igen, denna gång är de Jonas som blivit drabbad. Hade de på känn eftersom han sa att han mådde lite konstigt igår. OCh det lilla han hann sova så sova han oroligt. Jag har inte sovit många timmar sedan kl 1 i natt.
Kl 4 var satt jag i bilen mot stan för att köpa cola, och lite bättre var de för han. Hoppas på ett snabbt till frisknade.
Idag är 5 +, helt galet. Hade en plan att jag skulle ut och rida men får se hur Jonas mår.

Det var en snabb uppdatering om läget på Reinholdsvägen

Nu ska alla basiller bort, så jag har städat tvättat vädrat. Soffan fick sig en omgång också. Ska strax plocka ut diskmaskinen.
Hundarna ligger i sina bäddar ock sover. Ska strax gå ut på en promenad. Känner mig betydligt bättre idag, feber är borta. Men har fortfarande lite ork, och måste vara noga med kosten, Äta ofta. Har ju tappat 2 kg nu den här veckan.
Ikväll är det Hockey, och vi samlas här och har hockey kväll 🙂 super kul! Tur att jag är frisk!
Jennifer och hennes mamma har varit super snälla och tagit hand om Musse nu när jag har varit sjuk, och även tagit in dom istället för mig. Men ikväll så ska jag dit 🙂 Känns konstigt att inte varit i stallet sen i Tisdags. Funderar om jag ska ta och longera han, eller om det blir ett pass på Ridbanan. Får se hur jag känner mig.

Har gömt skriva om sist när jag var ut och red i Tisdags; För att rida Bäckänget så måste man rida en bit efter ” jörnsvägen ” och sen korsa den. Rider på trotoaren och möter en man med en hund, och trodde han kunde he sin hund på höger sida istället för sin vänstra, men det gjorde han inte. så det medför att jag var tvungen att hålla mig rätt nära vägen för att inte musse skulle råka trampa hunden. Och så ser jag att vi får möte av en jätte timmer bil, kollar bakåt, och ser även att det kommer en lika dan timmer bil. Tur att jag är duktig på att hålla mig lugn i dessa situationer. Han känner ju om jag spänner mig. Den som kommer mot mig är mycket snäll och stannar så att dom inte skulle mötas just brevid oss. Så jag stannar av och klappar han och pratar lugnt med Musse. Och han vart lite nervös. Men inte alls lika mycket som jag trodde. Han imponerar på mig varje dag, den killen.
Sen när vi kom upp till skogen och rider efter vägen, kom vi till ett ställer som heter Brännan, Ser jag att det kommer en traktor från vänster, som ska ut på våran väg. Och ser till att Musse ser han. Musse håller koll, ger han lite mer tygel och manar på han och just när vi rider förbi traktorn så lägger han skopan efter backen och kör! VILKEN IDIOT. Musse Kastar sig åt vänster och börjar dra iväg, men samlade ihop honom snabbt, tur att jag har bra balans. och vi passerade utan några problem. Jag hade kunnat döda han som körde den traktorn, var så arg.
Sen att alla bilar inte visar någon hänsyn när man är ute och rider, det är också irriterande. Nu börjar Musse vänja mig och vi börja känna varann mer och mer och jag vet hur han reagerar och kan läsa han kroppsspråk tidigare och förhindra.

I går såg vi 2 riktigt bra filmer, I Skuggan av värmen och Unstoppable.

”I skuggan av värmen” presenteras Eva (spelad av nya stjärnskottet Malin Crépin), en deprimerande och narkotikamissbrukande väktare som spenderar sina kvällar och helger för sig själv. Hon är ensam, självförnekande och självömkande; en vilsen själ under nyårets fester och julens gemenskap.”

”Under ett nattligt pass träffar hon Erik (Joel Kinnaman), en polis som också är en ensamvarg, tafatt och till synes oerfaren. De båda inleder en ömsesidig och nödvändig romans, som dock långsamt eskalerar genom Evas heroinmissbruk. Det är en ofattbar inblick i panikångestens hemskheter och en studie av betongrealismen värsta scenario.”

Tåg 777 skenar okontrollerat och hotar att utplåna en hel stad. Desperata försök att återfå kontrollen över tåget misslyckas och det är upp till två banarbetare, Frank och Will, att få stopp på det innan katastrofen är ett faktum. Men hur stoppar man någonting som är stort som en skyskrapa och rusar fram med kraften av en missil?