Våran fina änglahund

Nu är jag redo att skriva om vad hände morgonen den 23/12 med våran fina Aurora..

Allt började kvällen innan, tyckte att hon var lite loj, men tänkte att det berodde på att ci hade så varmt inne. Hon ville gå ut ofta. Iaf så vart de natt och vi gick och la oss. Vaknade ofta av att Aurora gick upp och drack och jag fick fylla på vatten. Morgonen kom och när jag kollade ner mot fotändan av sängen så ligger inte Aurora i sin bädd. Så jag går upp och ser att hon ligger vid altandörren och vill gå ut. Och ser då hur dåligt hon mår, hon kan nästan i te ställa sig upp och hon går konstigt. Men ut skulle hon och i snön lägger hon sig ner i minus 25 grader och vill inte stiga upp. Det är inte likt henne. Och tvingar in hon och då står hon bara i hallen och ser tom ut.

Och börjar förbrilt att ringa runt efter en veterinär. Fick tillslut tag på distriktsvererinären och vi fick akut komma in med henne. Först trodde både hon och jag att det var livmodern som spökade eftersom hon löper. Så vi ringer till Svärmor och Boe som kunde ta Neo medan.
När vi kommer in till stationen och hon undersöker Aurora så säger hon efter att hon tittat Aurora i munnen och ser ett kritvitt tandkött att detta ser väldigt dåligt ut. Det ska normalt vara ljusrora. Och att hon mest troligen har en inreblödning. Då börjar jag fatta att Aurora inte kommer att följa med oss hem. Iaf så bestämmer vi att ett ultraljud vore på sin plats, men hon hittar inget onormalt. Och Aurora bli sämre, så vi fick 2 alternativ, avlivning eller sätta dropp och hoppas hon klarar bilresan till Öjebyn för en operation som hon mest troligen inte skulle överleva. Så vi bestämmer att våran fina hund skulle få somna in.
Vi bestämde att hon skulle få en enskild kremering och begravas hemma på vår gård med sin favorit boll.
.
Iaf så kan jag inte beskriva med ord hur jobbigt det var då hon tog sitt sista andetag, och sen efter vi pussat och styrkt henne att sen lämna henne där var riktigt jobbigt. Men snart kommer hon hem, fast då i en urna.

Nu då hon inte finns så fattar man hur mycket man har tagit henne föregivet. Saknar hennes snarkningar, ingen som följer och ligger på toan då vi byter blöjor, ingen som hämtar bollen när vi är ute, ingen som skäller då de kommer nån eller nån som gnäller och tjuter då vi kommer hem. Ingen som städar efter Neo. Listan kan göras lång. Hon hade en otrolig personlighet, hon är saknad här hemma.

20121225-171258.jpg

Gilla(0)Ogilla(0)

4 thoughts on “Våran fina änglahund

  1. Jag vet precis hur det känns. Bara det lilla som att det inte är någon som står ivägen när man lagar mat.. stor kram till er!

    Gilla(0)Ogilla(0)
  2. Så tråkigt:( Beklagar sorgen! Förstod inte när vi skaffade hund hur mycket man faktiskt fäster sig vid dom!
    /Maria

    Gilla(0)Ogilla(0)

Kommentera